Time is precious and it is slipping away...

Håller på att sy upp en klänning jag köpte för säkert ett år sedan nu. Tyckte det kändes så skönt att redan ha en klänning som jag kan ha imorgon på nyår och inte behöva köpa en, men när jag nu provade den så var den mycket längre än vad jag kommer ihåg att den var.  Så fram med tråd, nål och sax tänkte jag så klipper jag av den och syr ihop. Innerst inne vet jag att det inte är så enkelt, verkligenheten ser mer ut som, mäta, nåla, tråckla, mäta, måla, mäta, klippa, och sedan förhoppningsvis sy ihop igen. Grymt KILIGT! Känner på mig att den inte kommer bli så bra som jag tänkt heller, men chansar och ser, känns onödigt att köpa en ny bara för en kväll hemma hos en kompis med bara människor som man känner.

Så jag går ner igen och kämpar på.