Time is precious and it is slipping away...

Tänkte på en sak nyss när jag satt och läste psykologi. Tänk vad mycket man säger nej till på grund av skolan. Lärare säger att vi borde plugga mer, och ändå har jag kommit fram till att bara i eftermiddag har jag sagt nej till tre saker! Och då har det ändå varit en helt vanlig söndag, då jag inte gjort mer än suttit hemma. Det första var väl lite sådär halvt nej, men jag var väl inte direkt jättepositiv till att hjälpa pappa att sätta upp min vajer till gardinerna, vilket resulterade i att det inte blev av. Det andra var grillning med Daniel och M och M, vilket skulle ha varit jättemysigt och kul, men också här nej. Det tredje var mammas förfrågan om jag skulle gå Linnémarschen med henne, men vad tror ni? Nej såklart!! Och alla dessa nej pga skolan. Undra då hur många man inte sagt under dessa åren!   

Efter den 5 juni så ska jag bara säga ja, ja till allt!! Nästan iallafall!